Idag skulle min mormor ha fyllt 92 år. Lagom till födelsedagen har den lilla pelargonen som stod hos henne när hon dog, slagit ut. En blomma och en liten knopp. Precis som på dagen då hon lämnade oss för snart två år sedan. Det är en märklig känsla.
Elis är mycket medveten om vilken som är gammelmormors pelargon och idag pratade vi om att mormor Ingrid skulle fyllt år och att hennes pelargon blommar.
-Saknar du henne så där väldigt mycket idag, mamma?
-Ja. Och morfar Harry också.
-Var inte ledsen mamma... Nu har du ju mig. Och Lydia och pappa.
Älskade förnuftiga lilla unge!
